Ursprunglighet=lycka?

Människodjuret är ett ganska lat och bekvämt djur. Att behöva göra så lite som möjligt, med godast tänkbara mat framför sig och underhållning inom bekvämt avstånd verkar vara människans mål. Att vara trygg placerad i sin soffa är för många sinnebilden för lycka. Men är det sann lycka?

Många tror att hästen är lycklig (och kanske även bör vara lite tacksam för att vara)i den värld vi placerat den i. En värld utan fiender, utan att behöva vara blöt eller kall eller hungrig.
Men varför har hästen då kvar alla sina ursprungliga egenskaper trots årtusenden av avel till vår fördel? Varför blir hästar lyckliga av att springa, varför blir hästen en vildhäst när du släpper den lös?

Är inte lyckan även för oss människor en mer tillfredsställd lycka när vi efter att ha jobbat ute hela dagen och trötta i kroppen sitter runt en brasa tillsammans med dem vi älskar och berättar historier för varann? Ursprunglig, sann lycka?