"And we should consider every day lost on which we have not danced at least once. And we should call every truth false which was not accompanied by at least one laugh"

Igår var jag och hälsade på min kompis M som fått bebis i dagarna.

Det var ett jäkla liv där (sorry M, men det var det:P)men mitt i allt så var där M och bebis. Inget nådde liksom innanför den bubblan riktigt.

Undrar om det är så att vi inte är mycket mer än djur ändå? Hos djuren är det ju oftast så att honorna blir intima med hanarna när dom ska para sej och ibland däremellan med för sällskap och skydd. Men när väl bebis/arna kommit så är hanen egentligen ganska oviktig föutom för skydd och ev hjälp med födosök.

Nu har ju inte jag någon sådan biologisk klocka (än iallafall) men jag och flera med mej känner så även när det kommer till hästarna.Som att en bit av ens själ sitter i den och när man inte är med den så är det som att något fattas.. Som med Daimonerna i The Golden Compass.

Jag tror att det inte är någon nackdel utan gör oss till rikare människor. En häst är ju alltid en häst men en ryttare utan sin häst är bara en människa..