Människodjuret är ett ganska lat och bekvämt djur. Att behöva göra så lite som möjligt, med godast tänkbara mat framför sig och underhållning inom bekvämt avstånd verkar vara människans mål. Att vara trygg placerad i sin soffa är för många sinnebilden för lycka. Men är det sann lycka?
Många tror att hästen är lycklig (och kanske även bör vara lite tacksam för att vara)i den värld vi placerat den i. En värld utan fiender, utan att behöva vara blöt eller kall eller hungrig.
Men varför har hästen då kvar alla sina ursprungliga egenskaper trots årtusenden av avel till vår fördel? Varför blir hästar lyckliga av att springa, varför blir hästen en vildhäst när du släpper den lös?
Är inte lyckan även för oss människor en mer tillfredsställd lycka när vi efter att ha jobbat ute hela dagen och trötta i kroppen sitter runt en brasa tillsammans med dem vi älskar och berättar historier för varann? Ursprunglig, sann lycka?
torsdag 31 mars 2011
fredag 28 januari 2011
Att släppa in någon
"Visa mig din häst och jag skall säga dig vem du är"
Ridning i sin ultimata form är två väsen som sitter ihop som en kropp, med en vilja, ett mål. Därför förväntar sig många ryttare att hästen ska "släppa ner" dom i sin kropp, vilket försöker uppnås genom diverse lösgörande övningar.
Men kan man kräva att få vara i någon om man själv inte släpper in den andre inuti sig själv? En häst ÄR sin kropp, sin rörelse, att behärska dessa är alltså att ta del av hästens själ. Att genom oärligt lirkande eller i värsta fall våld tvinga till sig detta kan endast leda till en avstängd häst. Eller i bästa fall (för hästen) en spänd och motsträvig sådan.
För att få ta del av hästens kropp och därigenom dess själ måste man föregå med gott exempel och först släppa in hästen i sig själv. Att våga låta hästens rörelser komma in i ens kropp, att följa den för att så småningom leda den på samma vis.
För att kunna göra detta måste man dock ha kropp och själ i samma balans och harmoni till varandra som hästen har. Man lyckas inte med detta genom att sitta och tänka på vad man ska laga för middag när man kommer hem.
Hästen lär oss att vara här och nu, att befinna oss i harmoni med oss själva, med hästen och allt som är runtomkring. När vi är i nuet och låter oss föras; det är då ridningen blir den dans vi alla drömmer om.
Ridning i sin ultimata form är två väsen som sitter ihop som en kropp, med en vilja, ett mål. Därför förväntar sig många ryttare att hästen ska "släppa ner" dom i sin kropp, vilket försöker uppnås genom diverse lösgörande övningar.
Men kan man kräva att få vara i någon om man själv inte släpper in den andre inuti sig själv? En häst ÄR sin kropp, sin rörelse, att behärska dessa är alltså att ta del av hästens själ. Att genom oärligt lirkande eller i värsta fall våld tvinga till sig detta kan endast leda till en avstängd häst. Eller i bästa fall (för hästen) en spänd och motsträvig sådan.
För att få ta del av hästens kropp och därigenom dess själ måste man föregå med gott exempel och först släppa in hästen i sig själv. Att våga låta hästens rörelser komma in i ens kropp, att följa den för att så småningom leda den på samma vis.
För att kunna göra detta måste man dock ha kropp och själ i samma balans och harmoni till varandra som hästen har. Man lyckas inte med detta genom att sitta och tänka på vad man ska laga för middag när man kommer hem.
Hästen lär oss att vara här och nu, att befinna oss i harmoni med oss själva, med hästen och allt som är runtomkring. När vi är i nuet och låter oss föras; det är då ridningen blir den dans vi alla drömmer om.
lördag 23 oktober 2010
Ledarskap
Sometimes you have to lead when others will only follow
Att leda är ingen rättighet, det är något man måste göra sig förtjänt av.
Att leda är inte bara att låta andra följa ens nycker, det är att ta ansvar, att ta beslut baserade på vad som är bäst för alla.
Att vara ledare för en häst kräver dessutom att man vet vad detta är, vad som är bäst. För hästen har andra behov än vi. Hästen har inga mål som heter ”nu ska vi vinna den här klassen” eller ”vi måste vara inne i det där mörka okända hålet dom kallar transport, fastän vi är klaustrofobiska, på kortast möjliga tid”. Mål som är baserade på en hästs behov kan däremot vara att hästen ska få ett foder som gör att hästen orkar prestera maximalt. Att hästen får vara ute och leka med sina vänner, få springa så som den är skapad att göra. Att utföra gymnastik så den kan bära en ryttare utan att ta skada, utan att över- eller understimuleras.
Hästar är individer, vad som är motivation för en häst, kan vara nedbrytande för en annan. Att vara i nuet, i denna minuten, denna sekunden, är det som gör oss till goda lyssnare. Att vara i varandras andetag och känna att vi är på väg åt samma håll, att vi förstår varandra.
Hästar har ingen agenda. Att vara en god ledare är att sätta andras behov framför sina egna. Men det är det som utvecklar oss som människor.
Att leda är ingen rättighet, det är något man måste göra sig förtjänt av.
Att leda är inte bara att låta andra följa ens nycker, det är att ta ansvar, att ta beslut baserade på vad som är bäst för alla.
Att vara ledare för en häst kräver dessutom att man vet vad detta är, vad som är bäst. För hästen har andra behov än vi. Hästen har inga mål som heter ”nu ska vi vinna den här klassen” eller ”vi måste vara inne i det där mörka okända hålet dom kallar transport, fastän vi är klaustrofobiska, på kortast möjliga tid”. Mål som är baserade på en hästs behov kan däremot vara att hästen ska få ett foder som gör att hästen orkar prestera maximalt. Att hästen får vara ute och leka med sina vänner, få springa så som den är skapad att göra. Att utföra gymnastik så den kan bära en ryttare utan att ta skada, utan att över- eller understimuleras.
Hästar är individer, vad som är motivation för en häst, kan vara nedbrytande för en annan. Att vara i nuet, i denna minuten, denna sekunden, är det som gör oss till goda lyssnare. Att vara i varandras andetag och känna att vi är på väg åt samma håll, att vi förstår varandra.
Hästar har ingen agenda. Att vara en god ledare är att sätta andras behov framför sina egna. Men det är det som utvecklar oss som människor.
torsdag 15 april 2010
Tänkvärt
"There are all sorts of tact in the equestrian field; that of the hand, that of the legs, that of the seat, and, quite simply, the tact of the head. The talented rider who is tactful will reward the slightest indication of obedience on the part of his horse, who will then respond calmly, confidently and pleasurably to any further demand.
The true horseman should put into practise these words of Captain Beudant's: 'Ask for much, be content with little and reward often.' A horse will never tire of a rider who possesses both tact and sensitivity because he will never be pushed beyond his possibilities."
-Nuno Oliviera
The true horseman should put into practise these words of Captain Beudant's: 'Ask for much, be content with little and reward often.' A horse will never tire of a rider who possesses both tact and sensitivity because he will never be pushed beyond his possibilities."
-Nuno Oliviera
tisdag 13 april 2010
Michael Morrisseys tillkortakommanden eller Hur man får en häst att hoppa
"Whoever battles with monsters had better see that it does not turn him into one"
Ännu en ärorik händelse i ridsportens historia. Den amerikanska hoppryttaren Michael Morrissey stod för skammen den här gången när han under en uttagningstävling till det amerikanska hopplandslaget den 27 februari i Wellington visade sin häst Crelido var skåpet ska stå.
Det intressanta är att herr Morrissey inte blev avstängd trots att denna händelse utspelade sig på tävlingsbanan, han fick inte ens en varning. Inte förrän filmen läckte ut på internet blev Michael Morrissey avstängd från vidare tävlan i uttagningstävlingar. Vilket dock inte hindrade honom från att medverka på nästföljande som hölls den 3 mars. MM ströks dock i efterhand från alla start- och resultatlistor för att dölja detta faktum.
Här är filmen där Crelido vägrar framför vattenmattan. Notera hur ryttaren byter grepp på spöt för att få bättre slagkraft.
Ännu en ärorik händelse i ridsportens historia. Den amerikanska hoppryttaren Michael Morrissey stod för skammen den här gången när han under en uttagningstävling till det amerikanska hopplandslaget den 27 februari i Wellington visade sin häst Crelido var skåpet ska stå.
Det intressanta är att herr Morrissey inte blev avstängd trots att denna händelse utspelade sig på tävlingsbanan, han fick inte ens en varning. Inte förrän filmen läckte ut på internet blev Michael Morrissey avstängd från vidare tävlan i uttagningstävlingar. Vilket dock inte hindrade honom från att medverka på nästföljande som hölls den 3 mars. MM ströks dock i efterhand från alla start- och resultatlistor för att dölja detta faktum.
Här är filmen där Crelido vägrar framför vattenmattan. Notera hur ryttaren byter grepp på spöt för att få bättre slagkraft.
måndag 22 februari 2010
Modern dressyrhästavel främjar snedhet
"There is more wisdom in a body then in the deepest philosophy."
Dagens avel av dressyrhästar går mer och mer mot aveln av långbenta hästar med smäckra huvuden. Detta kan öka hästens medfödda snedhet då hästen redan som föl utvecklar en vana att stå med det ena frambenet längre fram och det andra frambenet bak när den betar. Beroende på om hästen är höger- eller vänsterhänt kommer den att föredra att sätta det ben som den har lättare för fram respektive det svagare bak.
Forskare vid universitetet i Utrecht/Holland påvisar att denna vana förstärks om hästen har längre ben då tiden då halsen hinner ikapp förlängs och vanan således befästs mer.
Detta gör inte bara att hästen blir sned i kroppen och det därmed tar längre tid att senare i hästens utbildning få den att bära sej lika bra åt båda hållen och arbeta jämnt genom hela kroppen utan påverkar även ben och hovar.
Den framhov som blir belastad mer blir plattare i förhållandet mellan bärranden och den främre hovväggen. Detta i sig främjar en snedhet i hästens kropp.
Korrekt och utjämnande verkning i 4, 8, 12, 18 och 24 veckan förbättrade inte problemet. Återstår att se hur detta utverkar sej i framtiden. Då dagens hästar dock är bättre och bättre medans dagens ryttare bara blir sämre tror jag dock inte att detta är vårt största problem..
Dagens avel av dressyrhästar går mer och mer mot aveln av långbenta hästar med smäckra huvuden. Detta kan öka hästens medfödda snedhet då hästen redan som föl utvecklar en vana att stå med det ena frambenet längre fram och det andra frambenet bak när den betar. Beroende på om hästen är höger- eller vänsterhänt kommer den att föredra att sätta det ben som den har lättare för fram respektive det svagare bak.
Forskare vid universitetet i Utrecht/Holland påvisar att denna vana förstärks om hästen har längre ben då tiden då halsen hinner ikapp förlängs och vanan således befästs mer.
Detta gör inte bara att hästen blir sned i kroppen och det därmed tar längre tid att senare i hästens utbildning få den att bära sej lika bra åt båda hållen och arbeta jämnt genom hela kroppen utan påverkar även ben och hovar.
Den framhov som blir belastad mer blir plattare i förhållandet mellan bärranden och den främre hovväggen. Detta i sig främjar en snedhet i hästens kropp.
Korrekt och utjämnande verkning i 4, 8, 12, 18 och 24 veckan förbättrade inte problemet. Återstår att se hur detta utverkar sej i framtiden. Då dagens hästar dock är bättre och bättre medans dagens ryttare bara blir sämre tror jag dock inte att detta är vårt största problem..
söndag 22 november 2009
The mysteries of Normalship*
"All things are a subject to interpretation. Whichever interpretation prevails
at a given time is a function of power, no truth."
Hur blir man en Normalshipare? Föds man till det eller är det så att man blir en produkt av sin omvärld?
Jag tror det är lite av varje men mest, faktiskt, att man föds till det. Att det hänger på huruvida man är en person som tar egna initiativ och ifrågasätter eller om man är en person som formar sej efter regler och normer och aldrig kritiserar sanningen och innehållet i dessa. Om man är en person som leder eller låter sej ledas. Utveckling kommer inte av stagnation utan av vidsynthet.
*Normalshipare= en person som inte har någon kunskap eller upfattning om ordet Horsemanship
at a given time is a function of power, no truth."
Hur blir man en Normalshipare? Föds man till det eller är det så att man blir en produkt av sin omvärld?
Jag tror det är lite av varje men mest, faktiskt, att man föds till det. Att det hänger på huruvida man är en person som tar egna initiativ och ifrågasätter eller om man är en person som formar sej efter regler och normer och aldrig kritiserar sanningen och innehållet i dessa. Om man är en person som leder eller låter sej ledas. Utveckling kommer inte av stagnation utan av vidsynthet.
*Normalshipare= en person som inte har någon kunskap eller upfattning om ordet Horsemanship
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)