Att släppa in någon

"Visa mig din häst och jag skall säga dig vem du är"


Ridning i sin ultimata form är två väsen som sitter ihop som en kropp, med en vilja, ett mål. Därför förväntar sig många ryttare att hästen ska "släppa ner" dom i sin kropp, vilket försöker uppnås genom diverse lösgörande övningar.
Men kan man kräva att få vara i någon om man själv inte släpper in den andre inuti sig själv? En häst ÄR sin kropp, sin rörelse, att behärska dessa är alltså att ta del av hästens själ. Att genom oärligt lirkande eller i värsta fall våld tvinga till sig detta kan endast leda till en avstängd häst. Eller i bästa fall (för hästen) en spänd och motsträvig sådan.

För att få ta del av hästens kropp och därigenom dess själ måste man föregå med gott exempel och först släppa in hästen i sig själv. Att våga låta hästens rörelser komma in i ens kropp, att följa den för att så småningom leda den på samma vis.
För att kunna göra detta måste man dock ha kropp och själ i samma balans och harmoni till varandra som hästen har. Man lyckas inte med detta genom att sitta och tänka på vad man ska laga för middag när man kommer hem.

Hästen lär oss att vara här och nu, att befinna oss i harmoni med oss själva, med hästen och allt som är runtomkring. När vi är i nuet och låter oss föras; det är då ridningen blir den dans vi alla drömmer om.